En dag med bus :)

Så, nu har Liv somnat gott i pappas famn medans jag var inne och duscha så jag får en stund över att skriva av mig lite innan Bonde söker fru börjar.
 
Efter att vi hämtat Liv på dagis så gick vi direkt iväg till en lekplats här i närheten och lekte i nästan 2 timmar, även Livs kompis Noel kom och var med och lekte lite.
 När vi hämta Liv på dagis så säger dom till oss hur välutvecklad hon är i sitt språk, vilket kanske både är bra och dåligt haha. Hon berättar en hel del, tex. att mamma inte bajsar men pappa gör, ett gott skratt!
 Eller att pappa skällt på henne för hon knep pappa, mindre kul kanske? 
Men hon har allt sin charm den tjejen och vi är så lyckligt lottade att vi får dela vårt liv med henne!
 
 
Tvillingar, ja vad säger man? 
När vi fick se dom första gången så börja vi båda två att skratta högt, det blev en sån chock.
Direkt väcktes känslor för båda två självklart, men hur skulle detta gå?
Kommer vi klara av att ta hand om två barn till, vi som bara "ville" ha två barn allt som allt.
 Fan vad coolt, skit häftigt att få ge liv till två barn samtidigt!
Men, pengar? vi måste ha dubbelt av allt.
Tänk om vi aldrig får sova.
Så mycket kärlek vi kommer få, dubbelt så mycket och redan är vi så bortskämda med kärlek från Liv.
 
Ja, det är en del av allt. 
Men dagen efter ultraljudet läste jag om att tillbakabildning var så pass vanligt så jag intala mig själv att där bara fanns en kvar. 
Kankse var det så att jag inte ville bli besviken och ledsen om en lämna oss? 
 Oron växte för var dag innan nästa ultraljud.
oron finns fortfarande kvar.
Det tog 4 veckor sen satt vi där i väntrummet till Emma ultraljudsklinik igen, man betalar själv för dessa ultraljuden men för mig värt varenda krona.
 Ut kommer samma kvinna som första gången och ler stort och förstår mig när jag berättar varför vi är tillbaka.
Hon scannar snabbt förbi innan hon säger att båda  är kvar och båda hjärtan slår, så vi börjar med att titta på Tvilling nr 1 som vi kallar dom än så länge. 
Då fick jag hålla in tårarna! 
 
Och allt såg bra ut och vi gick där ifrån med stora leende.
 
Men sen kommer tankarna igen. 
Jag tänkte skriva lite då och då om mina tankar men ikväll tänker jag extra mycket på det fysiska.

Tänk om de kommer för tidigt, värst av allt självfallet så tidigt att de ej klarar sig, men även om vi måste bo på sjukhuset i flera veckor, hur kommer Liv hantera det? Hur ska jag klara av att inte få somna bredvid Liv varje kväll?
När kommer det bli så tungt så jag måste säga till Liv att mamma inte längre kan bära henne.. Kommer hon känna sig tillsido satt eller kommer hon på något vis förstå?
Sjukskrivning från jobb, ja det lär väl bli inom 8 veckor då jag jobbar på ett fysiskt tungt Lss boende och generellt inom tvillinggadiviteter blir man sjukskriven mellan v. 22-28 beroende på hur tungt jobb man har och hur man mår.
MEN, alla dess tänk om kommer alltid finnas där, men jag e bara så JÄDRANS lycklig just nu och vad som än händer, har jag alltid Martin och Liv! 

 
 
Så många känslor i ett sånt litet huvud.
Men ännu en gång, dubbelt mycket kärlek, dubbelt så många glädje stunder och jag kommer aldrig någonsin känna mig fattig, jag kommer vara rikast med de dyrbaraste diamanter man kan få! 
 
P&K
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback